by Elisabet | Feb 10, 2009 | Svensk Blogg
Ja, är det inte underbart hur annorlunda man kan se på saker och ting. Det har varit snökaos i England i nån vecka eller så och eftersom delar av England så sällan får snö så blandas nu landet av två känslor
- Frustration över snökaoset och oförmågan att hålla landet igång som resultat av detta – inställda flyg, fastkörda bilar, stängda skolor osv osv
- Enorm glädje över snön och möjligheten att åka pulka, kasta snöbollar, bygga snögubbar och igloos. (Jag såg en engelsk familj som byggt en igloo i trädgården där de kunde trycka in 9 personer :-))
Jag bodde på Englands sydkust i över 6 år i slutet på 90-talet och minns så väl hur det var. Den enda dagen varje år som det snöade (för det var i princip vad det var – en dag per år) då var det verkligen KAOS. Och engelsmännen skäller så mycket på sig själva om hur dåliga de är på att ta hand om kaoset – hur de inte kan röja snön, eller avisa planens vingar eller låta bli att halka omkring. Inte så konstigt tycker jag – varför skulle de har lika bra snöröjning som oss när det händer så sällan? Det vore med all säkerhet alldeles för dyrt och komplicerat.
Nej, jag fokuserar hellre på hur storögt entusiastiska många är över det vackra och romantiska med snön. Jag hörde bland annat på de engelska nyheterna att nu finns det hur mycket snöiga foton som helst att använda i julbilder och kort i många år framöver.
Och tänk hur fantastiskt det måste vara som barn att nån enstaka gång inte kunna gå till skolan! Nåt som bryter rutinen, och att istället får gå ut och kasta snöboll (som du annars mest ser på film). Jag minns att jag drömde om det som barn – tänk att bli insnöad eller nåt! Wow! Det hände dock aldrig….
Njut medans det varar, det är vad jag säger! Nästa år kanske det är mer som vanligt igen:-)
by Elisabet | Feb 9, 2009 | Svensk Blogg
Vi läser så ofta i media om syndabockar – vems fel är det, vem kan vi skylla på? Och det må vara sant att det finns människor som inte tar sitt ansvar. Och är det inte så att vi faktiskt inte uppmanas att ta ansvar? Varför är det så?
Låt oss ändra på det.
Vi är så vana att skylla på andra, att skylla på omständigheter – att vi inte till fullo tar vårt ansvar.
Och tänk vad vi missar när vi inte tar ansvar! Vi missar känslan av att vara i kontroll, att inte vara beroende av omvärlden för hur vår egen situation är.
Att ta ansvar handlar inte om att vi ska göra allt, eller ta över andras ansvar. Nej, det vore inte att ta ansvar. Att ta ansvar handlar om ett par saker, som jag ser det
- Att inse att var och en av oss är en del av världen, och vi har alla ett ansvar för hur världen ser ut. Vi kan inte blunda för saker som sker och tänka “ja men, det där har ju inte med mig att göra”. Vi må inte ha skapat en situation men vi har ett gemensamt ansvar att åstadkomma en lösning, att blicka framåt. För om världen runt omkring mig faller samman så kommer ju inte min värld att se särskilt positiv ut heller, eller hur? Vi lever ju inte i ett vakum.
- Att inte skylla på något eller någon (inklusive oss själva) oavsett situation. För när vi skyller på nåt, då får vi en extern kontrollpunkt, dvs nåt utanför oss själva är i kontroll över hur vi känner oss. Vi känner oss maktlösa när vi skyller på andra – “han gör mig arg!” – bara om du väljer att låta honom göra dig arg, säger jag!
Ansvar betyder ju att “svara an”, dvs att bestämma oss för HUR vi ska svara an på det som händer. Ska jag bli arg, ska jag bli glad, ska jag tycka att det här är bra eller dåligt? Jag har ALLTID ett val.
Jag hör så många säga att ordet ansvar kan låta så tungt, men i själva verket är det ett ord av lättnad, när du tar ansvar kan du känna lättnad. När du tar ansvar (för din egen situation, hur du mår osv) så har du chansen att ha det så mycket bättre. Då är det bara du som kan bestämma. Varför inte bestämma dig för att le nästa gång nån prejar dig i trafiken, eller nästa gång du missar bussen, eller när nåt inte går som du vill? Ge inte bort din personliga makt till andra! Ge inte bort din personliga makt till omvärlden!
Det känns så mycket bättre när vi tar ansvar – självkänslan höjs, stressen minskar – det kan väl inte vara fel?!
by Elisabet | Feb 5, 2009 | Svensk Blogg
Läste just Idagsidans blogg på svd.se om hur “Duktiga föräldrar vill bli ännu duktigare” och kan bara hålla med om hur väl jag känner igen den här bilden.
Jag vet inte vad det är med oss svenskar men det är så sant att vi har så fantastiskt höga förväntningar om hur “perfekt” allting ska vara – hem, familj, karriär – ja allt! Vi menar så väl men let’s face it, ingen, absolut ingen, kan göra allt och vara bäst på allt. Och ju förr vi kan inse det, desto bättre – inte bara för oss själva, men för våra barn!
Så alla välmenande föräldrar, släpp på era förväntningar!
Saker och ting blir sällan exakt så man har tänkt sig i alla fall. Och då är det så lätt att bli besviken, och ofta på sig själv. Var lite snällare mot dig själv. Se hur mycket bra du gör. Uppskatta det du gör. Och uppskatta dig själv för att du bara är också.
Planera gärna, sätt upp mål och jobba på det du vill uppnå, men släpp dina förväntningar på det exakta resultatet – det enda du kan kontrollera är dig själv, dina tankar och dina reaktioner och beteenden, inte omvärlden. Även om det inte blir som du har tänkt dig, så kan du välja att uppskatta resultatet du får.
Och för att kunna ta hand om din familj och dina barn, så behöver du ta hand om dig själv. Det är som när man flyger – du vet hur de alltid säger att “sätt på din egen mask innan du hjälper nån annan med deras mask” (ja, vid lufttrycksfall alltså:-)). Det är precis likadant med våra liv – vi behöver ta hand om oss själva för att ha nåt att ge till andra. Även om det bara är 10 minuter avslappning på soffan, eller ett samtal med bästa vännen, eller ett gott skratt till favoritkomediserien.
När du fyller på dina egna förråd har du mer att ge. Ge dig själv en chans.
En av de bästa beskrivningarna av detta jag har hittat är begreppet “sharpen the saw” från Stephen Covey’s underbara bok “Att leva och verka till 100% eller De sju goda vanorna”. Läs den gärna och låt dig inspireras.
Och om du är som jag så känner du dig säkert också splittrad ibland av allt du ska göra.
Gör en sak i taget. Om du är på jobbet, så var där 100%, fokusera i nuet. Om du är med dina barn, var där 100%, slå av mobilen, verkligen lyssna. Du finner nog att varje upplevelse blir mer värd och mer tillfredsställande.
Var snäll mot dig själv. Det är du värd.
by Elisabet | Feb 2, 2009 | Svensk Blogg
Jag såg en engelsk reklamfilm för T-Mobile häromdan. Det var en tågstation nånstans i England med hundratals människor som passerar ett stort atrium. Plötsligt börjar musik spela och folk börjar dansa, först de som var med på det, och sen en del av de andra. Överraskade, överrumplade och glada. Det såg så himla kul ut – värmande, kul, upplyftande.
OK då, om du är nyfiken – här är länken till You Tube och klippet…..
Lite som i en musikfilm….
Du vet hur det är i en musikal, eller en musikfilm – helt plötsligt börjar bara alla dansa, trafiken stannar, alla kan dansstegen, musiken bara översköljer dig – “Fame, I’m gonna live forever”! Ja ja, du vet vad jag menar.
Vore det inte häftigt om livet var lite mer som en musikal? Om folk log mer, skrattade mer, dansade mer, hoppade på biltaken mer, var lite mer spontana? Eller åtminstone tittade lite mer på varandra på tunnelbanan, bussen, pendeltåget.
Låt oss starta en revolution! Le mot åtminstone en okänd person idag! Ta ett danssteg på väg till bussen! Skratta utan anledning! Vad är det värsta som kan hända? 🙂
by Elisabet | Jan 30, 2009 | Svensk Blogg
I maj förra året åkte jag till Treasure Island, Florida för en tre veckors utbildning för att bli certifierad NLP Tränare.
NLP, Neuro Linguistic Programming är en beteendeteknologi som hjälper personer till bättre kommunikation, bättre måluppfyllelse, större lycka – ja helt enkelt att skapa det liv, de relationer och den situation de vill ha.
Jag vet inte hur det är för dig, men ofta när jag är lite osäker eller nervös eller bara inte riktigt i form så gör jag inte mitt bästa jobb eller bästa insats eller intryck. I mitt huvud börjar det surra med tankar
“tänk om jag gör bort mig”
“tänk om nån ser hur nervös jag är”
“tänk om allt går åt skogen”
och ju mer jag tänker så, desto mer fokuserad blir jag på mig själv och mina egna känslor. Och ju mindre fokuserad blir jag på omvärlden och det jag kan ge till den. Det blir väldigt mycket ego, fokus på mig själv – JAG, JAG, JAG. Och det känns rätt jobbigt, eller hur? För då är det som om allt hänger på mig, som om jag måste ha alla svaren, som om jag måste vara perfekt (hemska tanke:-))
Nånting ändrades för mig under mina veckor i Florida.
Jag lärde mig fokusera mer på min omvärld och mindre på mig själv. Jag lärde mig att “bara vara” i stunden, att fokusera all min uppmärksamhet utanför mig själv och på så sätt upplevde jag ett nytt lugn. Ett lugn som får mig att veta att allt är OK. Att jag kan inte göra bort mig (det är bara i mitt huvud). Att när jag fokuserar på världen runt omkring har jag tillgång till mer av mina resurser, mina instinkter, min vishet.
Om du skulle vilja göra detsamma, så öva på att fokusera mer på din omvärld genom att vidga ditt synfält. Istället för att stirra stint på nåt, se om du kan slappna av ögonmusklerna och ta in mer information genom ditt perifera synfält. Gör det nån gång varje dag eller närhelst du känner dig spänd eller orolig.
Du kommer att bli glatt överraskad.
Nu påstår jag inte på nåt sätt att det är så här hela tiden, men jag har nu korta stunder utan ego och i de stunderna så mår jag som bäst, jag vet mer, jag åstadkommer mer – allt bara faller på plats.
Och jag älskar varenda stund! Det ska bli flera!
