by Elisabet | Jul 20, 2010 | Svensk Blogg
Kanske är det så för oss alla att barndomens somrar har ett visst skimmer omkring sig när vi tänker på dem. Så är det i alla fall för mig.
Mina skimrande somrar spenderades framför allt i Luleå – på vårt underbara Lillängen och ombord på Geishan i Luleås skärgård – och på Väddö i vackra Roslagen.
Det var på 60- och 70-talet som spenderade vi ett antal somrar på Väddö, närmare bestämt på Luftvärnets Skjutskola, ett militärt avspärrat träningsområde precis vid Ålands hav. Där fanns flera hundra värnpliktiga i baracker och sen runt 6-7 stugor för befälet – där bodde vi då pappa var en av dem.
På nåt sätt var det som att tiden och världen stod till därute. Kanske var det för att vi var så isolerade – det var ju ett militärt område och ingen obehörig kunde/fick ta sig in.
Där levde vi så i totalt lugn och stillhet (sånär som på övningsskjutandet som pågick dagtid!). Minnen blandas ihop med bilder och film som mamma och pappa tog och det är svårt att veta vad som är ihågkommet och påmint. Det gör ingenting.
Vad jag tänker på är hur vi på nåt sätt bara “var”, helt i stunden, tog dan som den kom, gjorde vad som föll oss in, i harmoni med väder och andra omständigheter.
Rodde ut på Ålands hav, badade hur kallt den än var i vattnet, fiskade på bryggan i badviken, jagade varann på klipporna, badade fötterna i de små pölarna som bildades i havsklipporna – och när vi blev lite äldre – spelade tennis, låg och läste, spelade kort och köpte godis på “markan” (och spanade in de värnpliktiga!)
Det fanns ingen telefon, ingen diskmaskin, ingen tvättmaskin och ingen affär. Och det var helt OK. Kommer ihåg hur vi åkte “hem till stan” för att tvätta nån gång varannan vecka eller så. Eller åkte in till Norrtälje för att gå på konditori – kändes som en riktig lyx!
Dessa minnen är så starkt förankrade i mig att jag kan framkalla känslan av dem när helst jag vill.
Gör du detsamma med dina minnen? Hittar du inspirationen, lugnet, drivkraften, glädjen i dina bästa minnen?
Ta en stund och kom ihåg och hämta kraft i dem. Kanske minns din barndoms somrar. Men inte för att bli sentimental och leva i det förflutna, utan för att kunna leva så bra du kan nu.
Så ta sen en stund och lev i nuet – det är nåt vi kan göra som vuxna också (jag har mycket att lära från de barndomssomrarna:-)) – att bara vara. Och förutom njutningen av att leva i nuet, att verkligen uppleva det som händer idag – tänk vilka fina minnen vi skapar för vår framtid!
by Elisabet | Dec 16, 2009 | Svensk Blogg
Så här i årets sista veckor och dagar funderar jag över hur värdefullt det är att se tillbaka en smula – fundera på vad som hänt under året, notera de framgångar jag uppnått, de motgångar som varit – och vad jag kan lära av dem.
Det är så lätt att bara springa vidare in i nästa år utan den reflektionen, men det är också rätt bortkastat då, allt det som har hänt.
Jag väljer att se på mitt liv lite som ett projekt, för ett projekt (utfört rätt vill säga!) görs ju en utvärdering av, en uppföljning och en utvärdering, så att nästa projekt kan dra nytta av lärdomarna, och nästa och nästa….
Och nog är väl våra liv ännu viktigare än ett projekt – det är ju vårt livsprojekt!
Låt mig dela med mig av en av mina lärdomar från året – som jag är övertygad kommer att hjälpa mig till ett bättre 2010.
Under första kvartalet i år hade vi mindre än vanligt att göra i företaget. Vi kände av finanskrisen, allting stannade av, allting andades försiktighet. Det kändes konstigt och lite läskigt, men har i själva verket varit en fantastisk upplevelse – det fick oss att verkligen tänka på vad vi gör, vad vi erbjuder våra kunder, vad folk verkligen behöver. Vi har därför skapat ett antal nya produkter och tjänster som känns jättespännande! Watch this space….
Och det hade med all säkerhet aldrig hänt om det hade varit fullt upp som vanligt, för då hade vi bara sprungit på! Som vi har gjort större delen av resten av året:-)
Så min stora lärdom för 2010 är att nu och då göra tid för reflektion – att verkligen ställa frågan “gör vi rätt saker?” Så det har jag nu avsatt tid för i min kalender!
Så kryp upp i fönstret, sätt dig vid ditt skrivbord, slå dig ner på ditt favoritfik – varhelst du känner dig bekväm, lugn och kreativ – och ta dig en titt på året som gått.
Vad har gått bra? Hur kan du utnyttja det inför 2010? Vilka framgångar kan du upprepa?
Vad gick inte så bra? Vad var bra med det – dvs vad kan du lära dig av det? Och hur kan du utnyttja det inför 2010?
Se sen framåt och betänk vad du vill med 2010. Vilka mål vill du uppnå? Hur vill du spendera din tid? Hur vill du att din tillvaro ska se ut?Och hur kan du utnyttja det som hänt 2009 inför nästa steg i ditt livsprojekt, nämligen 2010 – DITT BÄSTA ÅR HITTILLS!
by Elisabet | Oct 16, 2009 | Svensk Blogg
Varenda person på denna jord har sin unika lins som de ser på världen igenom. Det är som om vi har våra alldeles egna glasögon som skapar vår egen verklighet. Som egentligen ingen annan kan förstå. Precis som vi inte kan förstå nån annans.
Visst, vi kanske tycker att vi är bra på empati och att sätta oss in i andras situationer. Men i själva verket kan vi aldrig riktigt förstå – för våra egna glasögon finns alltid där nånstans.
Vad är det då som skapar vår lins, våra glasögon? Jo, vår uppväxt, vår kultur, våra övertygelser, våra föräldrar osv osv. Inte ens syskon (som kanske har haft väldigt mycket gemensamt) ser världen på samma sätt.
Vi har flera miljoner sinnesintryck i sekunden men registrerar bara runt 7 av dem! Hur vet jag att jag har registrerat de “rätta” 7 – ja, det kan jag ju aldrig veta. Och tänk hur osannolikt det blir att nån annan registrerar just samma 7. Tänk vad allt måste se olika ut för människor baserat på vilka sinnesintryck som togs in. Det är ett absolut under att vi kan kommunicera med varandra över huvudtaget.
Om vi verkligen ska kunna kommunicera och leva ett hyfsat harmoniskt liv på denna jord – tvärs över kulturella, nationella, religiösa och ideologiska gränser – så behöver vi inse att det finns väldigt lite som är “rätt och fel”, att om jag kan ha ett flexibelt sinne och vara öppen för möjlighet att ha fel, att inte ha alla svar, att allt förändras i sån takt att vi inte kan ta nåt för givet. Då tror jag att vi kan bli ödmjuka nog att säga – “vet du vad, jag förstår inte till fullo din situation, men jag accepterar dig ändå, det är OK, det är OK att vara olika”.
