Att vara chef – ett omöjligt uppdrag?

Sad businesswoman

Läste i DN hur många chefer får bottenbetyg.

Ibland förvånas jag över att nån vill bli chef över huvudtaget. Det är inte ett lätt jobb. Förväntningarna på en chef är höga, att vara mångkonstnär är ett måste.

Och ändå är det ju så det måste vara. Som chef har du en direkt inverkan på hur engagerade dina medarbetare är. Och engagerade medarbetare är nyckeln till ett lönsamt och sunt företag. Så kraven på chefer ska vara höga, för chefen är så viktig.

Som företagare, se till att få rätt personer som chefer, se till att de mår bra, utbilda och utveckla dem kontinuerligt, så att de har en sportslig chans att ge medarbetarna det de behöver för att de ska må bra och kunna göra sitt jobb bra.

Som chef handlar det om att se varje person, att förstå varje person, att observera det unika i varje person och att se till att det unika maximeras och används.

Så ta dig tid att verkligen vara chef, var inte så upptagen med möten och samtal och email att du inte hinner med din personal. Lyssna på vad folk har att säga, intressera dig för dem, se till att de har vad de behöver för att kunna göra sitt jobb, skratta, uppmuntra, tillåt misstag, ge feedback, hjälp dem att utvecklas, kommunicera……

Ja, listan är lång – däri ligger chefens största utmaning.  Så om det känns övermäktigt, gör då bara en sak – se och hör varje person, få dem att känna sig viktiga. Du har allt att vinna – och det kommer du att göra.

Nej, det är inte omöjligt att vara en bra chef – det kräver dock både tid och intresse. Och det är en belönande investering!

Nyckeln till framgång

2594_54827514175_618834175_1331720_5644932_n

Har du nån gång funderat på vad det är som gör vissa människor extra framgångsrika? Undrar inte du ibland hur de tänker, vad de gör för att vara så framgångsrika? Jag med. Jag fascineras av människor som tycks oberörda av det som händer runt omkring och till fullo kan fokusera på sin uppgift och göra sitt bästa. Det finns ett slags lugn, ett fokus, en närvaro som tar över och gör det möjligt för dem att bara komma till sin rätt.

Precis som det är med Remix, en av världens bästa kvinnliga barbershopkvartetter, som för en dryg vecka sen blev europeiska mästare i sin sång.

När jag observerar dem, tjejerna i Remix – Camilla, Marie, Hillevi och Marie, så är det några specifika saker som jag ser.

De är musikaliska, proffsiga, fokuserade och målinriktade och ändå är det inte det som sticker ut mest för mig. Nej, det jag ser som en stor del av deras framgång är glädjen – de älskar det de gör, de är stolta och ändå ödmjuka, de ger och genom att de ger bidrar de till världen omkring sig.

Och trots all sin framgång så tar de ändå inte sig själva på för stort allvar. De tycker aldrig att de är förmer än andra, de har båda fötterna på jorden (eller alla åtta!).

De vet att deras framgång inte har med världen omkring dem att göra, de låter sig inte påverkas av allt det där andra. De hittar sin inre styrka och de vet att njuta av varje sekund, de släpper sina förväntningar på exakta resultat, de vet att de kommer att göra sitt bästa och att deras bästa är gott nog för dem – oavsett vad alla andra gör. Och när det går mindre bra så tar de villigt till sig feedback, borstar av sig och går vidare – starkare och klokare.

Och när jag observerar dessa fantastiska tjejer så undrar jag om det inte är så att de har hittat nyckeln till framgång – glädje, närvaro, sinnesfrid, och ett oändligt givande – inte enkom för deras egen skull, utan för att det är väl ändå det vi människor handlar om – att ge, att bidra, att göra en skillnad.

Vi kan alla lära från detta, tror jag. Ju mer vi kan hitta glädjen i det vi gör (oavsett vad det är), och ta kontrollen över vårt eget tillstånd, ju mer tillfreds och framgångsrika kan vi bli.

Och vad gäller Remix – se upp världen, de har mer att ge! Och vi tar tacksamt emot:-)

Vem känner du?

istock_000005857420xsmall

Läste om att “Kontakter ger ofta jobb” på e24. Visst är det så att ditt kontaktnät spelar en roll när du söker ett jobb, och i alla andra situationer för den delen.

Det kanske kan låta lite orättvist, men låt oss titta lite närmare på det.

Vem har ansvaret för ditt liv? Jo, du så klart.

Vem ansvarar för din utveckling? Jo, du så klart.

Vem är därför ansvarig för vilka du känner? Jo, du så klart.

Om vi inte är nöjda med vår situation, om vi inte tycker att vi känner tillräckligt många människor. så kan vi göra nånting åt det.

Det är ju trots allt bara jag som vet exakt vad det är jag vill, eller vad som är viktigt för mig. Så om jag t.ex. behöver bredda mitt kontaktnät så kanske jag behöver ge mig ut lite mer, träffa lite mer människor, prata med fler människor, ge mer till världen omkring mig. På så vis tar jag större kontroll över min egen situation och skaffar mig den kunskap eller de kontakter som jag behöver, som är relevanta för mig.

Jag kan ju inte förvänta mig att saker och ting bara ska falla i knät på mig. För det kan ju vara helt fel saker!

Nej, låt oss ta ansvar för vår egen situation, säger jag. Låt oss vara aktiva deltagare i vårt eget liv, göra val, agera – det blir väl mer rättvist, mer relevant. Och det får oss att klaga mindre. När vi tar ansvar är det inte längre relevant eller intressant att klaga och skylla på omständigheter. Vi ser oss själva som kraftfulla resurser i vårt eget liv.

Tänk hur världen skulle se ut om alla tog ansvar! Ska vi försöka?

Och låt oss lära känna lite nya människor idag. Gå med i en förening. Starta en ny hobby. Inbjud till en bokklubb. Prata lite mer med våra kollegor. Vem vet vem vi kan lära känna? Nån som får oss att må bra, nån som utmanar oss, nån som glädjer oss. För alla vi träffar är viktiga. Tänk att känna dem!

71 år ung

Park signs with recreational restrictions

Hörde på engelska nyheterna i morse att en 71 år gammal (eller ung!) man fällts för vårdslös rollerblade åkning! Underbart! Det skulle man inte kunna hitta på, ens om man ville!

Tydligen har han länge åkt i sin hemstad men nu hade han vidgat sina vyer genom att skrinna i en annan liten stad, där han åkt på sina blades på en gågata, fångad på CCTV kamera. Filmen visar hur han svischar fram mellan fotgängarna och tydligen har folk känts sig nervösa i hans närvaro. Helt underbart! Jag säger helt underbart för att det är så utöver det vanliga.

Vi har ofta våra bestämda åsikter eller förväntningar om hur människor ska vara, barn förväntas vara på ett visst sätt, tonåringar på ett annat osv osv.  Att en tonåring hade anmälts för sin rollerblading kanske hade varit lite mer förväntat.  Är det inte fantastiskt när folk sticker ut lite grann, överraskar lite grann, glädjer lite grann!?

Jag hade ett stort leende på mina läppar när jag hörde och såg detta på nyheterna. De intervjuade mannen om situationen och hela tiden hade han sina rollerblades på sig och man kunde riktigt se hur det spratt i benen på honom och hur han bara ville fortsätta åka! Vilken glädje! Han såg ut att ha riktigt roligt. Och jag tror inte alls att han var särskilt farlig för sin omgivning. Däremot tror jag att han bröt från mönstret av vad vi förväntar oss av en 71-åring.

Bra, tycker jag! Bryt mönstret! Behåll livsglädjen! Gör det som är riktigt för dig  – så länge det inte skadar andra och världen omkring dig. Vi kan gott röra om i grytan och hålla oss borta från stereotyper tycker jag.

Nu funderar jag på vad jag kan göra för att bryta förväntningar på hur en 40+ mamma med små barn och eget företag ska vara…

Alla förslag är välkomna:-).

En hjälte i tiden

istock_000002058163xsmall

Jag har upptäckt Guitar Hero! Ja ja, jag vet att det är sent – jag är säkert en av de sista personerna i hela världen att upptäcka det!

Så är det i alla fall. Vi var i Holland förra helgen hos en av mina bästa vänner och där fanns detta fantastiska spel.

Jag är en hjälte! Så är det.

Jag älskar namnet på detta spel. Det ger en liksom hopp om att vara en hjälte. att vem som helst i sitt vardagsrum kan bli en hjälte! I love it!

Första gången jag provade spela gick det så klart hur dåligt som helst, men ganska snart började det flyta på, och som med allting annat, då blir man lite inspirerade och så försöker man lite till och lite till. Och helt plötsligt känner man sig som en riktig rocker! Jag ser nog inte ut som en, men man kan ju inte få allt:-).

Har saknat det här spelet som en galning sen helgen i Holland och vad händer då….? Min underbara man kommer hem med Guitar Hero som en tidig Valentines Day present i fredags! Du fantastiska man!

Så nu kan jag vara en hjälte varje dag. Och det tänker jag vara:-).