Ont i svanskotan och nya muskler

istock_000002767748xsmall

Till jul fick jag ett gäng affirmationskort från en god vän till mig. Kortet som grep mig mest var “Min kropp är frisk och stark” eftersom jag varit sjuk i 5 veckor innan jul, och kände att det verkligen var dags att fokusera på hälsa. Så det har jag gjort.

För ett par veckor sen skulle jag så åka in till stan för att äta lunch med två goda vänner. På väg till stationen upptäckte jag att mina stövlar var lite hala (jag hade inte använt dem sen förra vintern och hade glömt hur hala de var). Men du vet ju hur det är, man tänker “äh, jag hinner inte gå tillbaka och byta (då jag ju redan var lite sen till tåget), jag får gå lite försiktigare bara”. Hm. Vad hände? Jo, jag halkade till slut till rejält, flög upp i luften och dunsade ner rakt på svanskotan!

AAAAJ!

Bakom mig gick en ung tjej som mycket vänligt undrade om jag behövde hjälp. Själv låg jag där med obeskrivlig smärta, kände mig helt illamående och tänkte “nu missar jag tåget!” och tackade sen nej till hjälpen (för jag ville ju inte vara hjälplös!) Bråkdelen av en sekund tänkte jag att jag nog skulle släpa mig hem, men bestämde mig istället för att kravla mig upp och börja stappla till stationen istället. Det värkte nåt vansinnigt och det kändes som det gick extremt långsamt men jag tog mig dit och hann med mitt tåg.

En av mina vänner hade fått förhinder men vi var två som så sågs på Zink Grill och avnjöt vår goda lunch. Medans jag satt där försvann mycket av smärtan och jag kände mig rätt nöjd. När det sen var dags att resa sig och gå hem då insåg jag att det här nog skulle sitta i ett tag. Aj.

Ända sen dess har jag haft alla möjliga konstiga smärtor och obehag, varierande dag från dag.

Nu hör det till historien att jag skadade min svanskota när jag var 17 år (med hjälp av en moped i Grekland…) och den skadan hängde med i 15 år, så jag vet hur illa det kan vara med svanskotor.

Jag tror att det finns en mening med allt som sker och även om man inte ser det på en gång, så kan man leta och hitta en mening. Så var det då för mening med att halka och göra mig illa? Tja, jag fick tänka ett tag, men jag har upptäckt att min hållning har blivit mycket bättre. Jag tenderar annars att sitta och småhänga med böjd rygg och nu sitter jag upprätt med fantastisk hållning! Jag har också “varit tvungen” att böja knäna för att plocka upp saker från golvet (och tro mig, med tvillingar på 6 år hemma så blir det mycket plockande från golvet!) och jag har fått nya, eller nyupptäckta muskler i benen! Wow! Vem vet, jag kanske blir rikigt vältränad till slut i alla fall…..:-)

Min kropp är frisk och stark, min kropp är frisk och stark, min kropp är frisk och stark!