by Elisabet | Feb 26, 2009 | Svensk Blogg
Läste om att “Kontakter ger ofta jobb” på e24. Visst är det så att ditt kontaktnät spelar en roll när du söker ett jobb, och i alla andra situationer för den delen.
Det kanske kan låta lite orättvist, men låt oss titta lite närmare på det.
Vem har ansvaret för ditt liv? Jo, du så klart.
Vem ansvarar för din utveckling? Jo, du så klart.
Vem är därför ansvarig för vilka du känner? Jo, du så klart.
Om vi inte är nöjda med vår situation, om vi inte tycker att vi känner tillräckligt många människor. så kan vi göra nånting åt det.
Det är ju trots allt bara jag som vet exakt vad det är jag vill, eller vad som är viktigt för mig. Så om jag t.ex. behöver bredda mitt kontaktnät så kanske jag behöver ge mig ut lite mer, träffa lite mer människor, prata med fler människor, ge mer till världen omkring mig. På så vis tar jag större kontroll över min egen situation och skaffar mig den kunskap eller de kontakter som jag behöver, som är relevanta för mig.
Jag kan ju inte förvänta mig att saker och ting bara ska falla i knät på mig. För det kan ju vara helt fel saker!
Nej, låt oss ta ansvar för vår egen situation, säger jag. Låt oss vara aktiva deltagare i vårt eget liv, göra val, agera – det blir väl mer rättvist, mer relevant. Och det får oss att klaga mindre. När vi tar ansvar är det inte längre relevant eller intressant att klaga och skylla på omständigheter. Vi ser oss själva som kraftfulla resurser i vårt eget liv.
Tänk hur världen skulle se ut om alla tog ansvar! Ska vi försöka?
Och låt oss lära känna lite nya människor idag. Gå med i en förening. Starta en ny hobby. Inbjud till en bokklubb. Prata lite mer med våra kollegor. Vem vet vem vi kan lära känna? Nån som får oss att må bra, nån som utmanar oss, nån som glädjer oss. För alla vi träffar är viktiga. Tänk att känna dem!
by Elisabet | Feb 25, 2009 | Svensk Blogg
Hörde på engelska nyheterna i morse att en 71 år gammal (eller ung!) man fällts för vårdslös rollerblade åkning! Underbart! Det skulle man inte kunna hitta på, ens om man ville!
Tydligen har han länge åkt i sin hemstad men nu hade han vidgat sina vyer genom att skrinna i en annan liten stad, där han åkt på sina blades på en gågata, fångad på CCTV kamera. Filmen visar hur han svischar fram mellan fotgängarna och tydligen har folk känts sig nervösa i hans närvaro. Helt underbart! Jag säger helt underbart för att det är så utöver det vanliga.
Vi har ofta våra bestämda åsikter eller förväntningar om hur människor ska vara, barn förväntas vara på ett visst sätt, tonåringar på ett annat osv osv. Att en tonåring hade anmälts för sin rollerblading kanske hade varit lite mer förväntat. Är det inte fantastiskt när folk sticker ut lite grann, överraskar lite grann, glädjer lite grann!?
Jag hade ett stort leende på mina läppar när jag hörde och såg detta på nyheterna. De intervjuade mannen om situationen och hela tiden hade han sina rollerblades på sig och man kunde riktigt se hur det spratt i benen på honom och hur han bara ville fortsätta åka! Vilken glädje! Han såg ut att ha riktigt roligt. Och jag tror inte alls att han var särskilt farlig för sin omgivning. Däremot tror jag att han bröt från mönstret av vad vi förväntar oss av en 71-åring.
Bra, tycker jag! Bryt mönstret! Behåll livsglädjen! Gör det som är riktigt för dig – så länge det inte skadar andra och världen omkring dig. Vi kan gott röra om i grytan och hålla oss borta från stereotyper tycker jag.
Nu funderar jag på vad jag kan göra för att bryta förväntningar på hur en 40+ mamma med små barn och eget företag ska vara…
Alla förslag är välkomna:-).
by Elisabet | Feb 16, 2009 | Svensk Blogg
Jag har upptäckt Guitar Hero! Ja ja, jag vet att det är sent – jag är säkert en av de sista personerna i hela världen att upptäcka det!
Så är det i alla fall. Vi var i Holland förra helgen hos en av mina bästa vänner och där fanns detta fantastiska spel.
Jag är en hjälte! Så är det.
Jag älskar namnet på detta spel. Det ger en liksom hopp om att vara en hjälte. att vem som helst i sitt vardagsrum kan bli en hjälte! I love it!
Första gången jag provade spela gick det så klart hur dåligt som helst, men ganska snart började det flyta på, och som med allting annat, då blir man lite inspirerade och så försöker man lite till och lite till. Och helt plötsligt känner man sig som en riktig rocker! Jag ser nog inte ut som en, men man kan ju inte få allt:-).
Har saknat det här spelet som en galning sen helgen i Holland och vad händer då….? Min underbara man kommer hem med Guitar Hero som en tidig Valentines Day present i fredags! Du fantastiska man!
Så nu kan jag vara en hjälte varje dag. Och det tänker jag vara:-).
by Elisabet | Feb 10, 2009 | Svensk Blogg
Ja, är det inte underbart hur annorlunda man kan se på saker och ting. Det har varit snökaos i England i nån vecka eller så och eftersom delar av England så sällan får snö så blandas nu landet av två känslor
- Frustration över snökaoset och oförmågan att hålla landet igång som resultat av detta – inställda flyg, fastkörda bilar, stängda skolor osv osv
- Enorm glädje över snön och möjligheten att åka pulka, kasta snöbollar, bygga snögubbar och igloos. (Jag såg en engelsk familj som byggt en igloo i trädgården där de kunde trycka in 9 personer :-))
Jag bodde på Englands sydkust i över 6 år i slutet på 90-talet och minns så väl hur det var. Den enda dagen varje år som det snöade (för det var i princip vad det var – en dag per år) då var det verkligen KAOS. Och engelsmännen skäller så mycket på sig själva om hur dåliga de är på att ta hand om kaoset – hur de inte kan röja snön, eller avisa planens vingar eller låta bli att halka omkring. Inte så konstigt tycker jag – varför skulle de har lika bra snöröjning som oss när det händer så sällan? Det vore med all säkerhet alldeles för dyrt och komplicerat.
Nej, jag fokuserar hellre på hur storögt entusiastiska många är över det vackra och romantiska med snön. Jag hörde bland annat på de engelska nyheterna att nu finns det hur mycket snöiga foton som helst att använda i julbilder och kort i många år framöver.
Och tänk hur fantastiskt det måste vara som barn att nån enstaka gång inte kunna gå till skolan! Nåt som bryter rutinen, och att istället får gå ut och kasta snöboll (som du annars mest ser på film). Jag minns att jag drömde om det som barn – tänk att bli insnöad eller nåt! Wow! Det hände dock aldrig….
Njut medans det varar, det är vad jag säger! Nästa år kanske det är mer som vanligt igen:-)
by Elisabet | Feb 9, 2009 | Svensk Blogg
Vi läser så ofta i media om syndabockar – vems fel är det, vem kan vi skylla på? Och det må vara sant att det finns människor som inte tar sitt ansvar. Och är det inte så att vi faktiskt inte uppmanas att ta ansvar? Varför är det så?
Låt oss ändra på det.
Vi är så vana att skylla på andra, att skylla på omständigheter – att vi inte till fullo tar vårt ansvar.
Och tänk vad vi missar när vi inte tar ansvar! Vi missar känslan av att vara i kontroll, att inte vara beroende av omvärlden för hur vår egen situation är.
Att ta ansvar handlar inte om att vi ska göra allt, eller ta över andras ansvar. Nej, det vore inte att ta ansvar. Att ta ansvar handlar om ett par saker, som jag ser det
- Att inse att var och en av oss är en del av världen, och vi har alla ett ansvar för hur världen ser ut. Vi kan inte blunda för saker som sker och tänka “ja men, det där har ju inte med mig att göra”. Vi må inte ha skapat en situation men vi har ett gemensamt ansvar att åstadkomma en lösning, att blicka framåt. För om världen runt omkring mig faller samman så kommer ju inte min värld att se särskilt positiv ut heller, eller hur? Vi lever ju inte i ett vakum.
- Att inte skylla på något eller någon (inklusive oss själva) oavsett situation. För när vi skyller på nåt, då får vi en extern kontrollpunkt, dvs nåt utanför oss själva är i kontroll över hur vi känner oss. Vi känner oss maktlösa när vi skyller på andra – “han gör mig arg!” – bara om du väljer att låta honom göra dig arg, säger jag!
Ansvar betyder ju att “svara an”, dvs att bestämma oss för HUR vi ska svara an på det som händer. Ska jag bli arg, ska jag bli glad, ska jag tycka att det här är bra eller dåligt? Jag har ALLTID ett val.
Jag hör så många säga att ordet ansvar kan låta så tungt, men i själva verket är det ett ord av lättnad, när du tar ansvar kan du känna lättnad. När du tar ansvar (för din egen situation, hur du mår osv) så har du chansen att ha det så mycket bättre. Då är det bara du som kan bestämma. Varför inte bestämma dig för att le nästa gång nån prejar dig i trafiken, eller nästa gång du missar bussen, eller när nåt inte går som du vill? Ge inte bort din personliga makt till andra! Ge inte bort din personliga makt till omvärlden!
Det känns så mycket bättre när vi tar ansvar – självkänslan höjs, stressen minskar – det kan väl inte vara fel?!
