by Elisabet | Jan 30, 2009 | Svensk Blogg
I maj förra året åkte jag till Treasure Island, Florida för en tre veckors utbildning för att bli certifierad NLP Tränare.
NLP, Neuro Linguistic Programming är en beteendeteknologi som hjälper personer till bättre kommunikation, bättre måluppfyllelse, större lycka – ja helt enkelt att skapa det liv, de relationer och den situation de vill ha.
Jag vet inte hur det är för dig, men ofta när jag är lite osäker eller nervös eller bara inte riktigt i form så gör jag inte mitt bästa jobb eller bästa insats eller intryck. I mitt huvud börjar det surra med tankar
“tänk om jag gör bort mig”
“tänk om nån ser hur nervös jag är”
“tänk om allt går åt skogen”
och ju mer jag tänker så, desto mer fokuserad blir jag på mig själv och mina egna känslor. Och ju mindre fokuserad blir jag på omvärlden och det jag kan ge till den. Det blir väldigt mycket ego, fokus på mig själv – JAG, JAG, JAG. Och det känns rätt jobbigt, eller hur? För då är det som om allt hänger på mig, som om jag måste ha alla svaren, som om jag måste vara perfekt (hemska tanke:-))
Nånting ändrades för mig under mina veckor i Florida.
Jag lärde mig fokusera mer på min omvärld och mindre på mig själv. Jag lärde mig att “bara vara” i stunden, att fokusera all min uppmärksamhet utanför mig själv och på så sätt upplevde jag ett nytt lugn. Ett lugn som får mig att veta att allt är OK. Att jag kan inte göra bort mig (det är bara i mitt huvud). Att när jag fokuserar på världen runt omkring har jag tillgång till mer av mina resurser, mina instinkter, min vishet.
Om du skulle vilja göra detsamma, så öva på att fokusera mer på din omvärld genom att vidga ditt synfält. Istället för att stirra stint på nåt, se om du kan slappna av ögonmusklerna och ta in mer information genom ditt perifera synfält. Gör det nån gång varje dag eller närhelst du känner dig spänd eller orolig.
Du kommer att bli glatt överraskad.
Nu påstår jag inte på nåt sätt att det är så här hela tiden, men jag har nu korta stunder utan ego och i de stunderna så mår jag som bäst, jag vet mer, jag åstadkommer mer – allt bara faller på plats.
Och jag älskar varenda stund! Det ska bli flera!
by Elisabet | Jan 29, 2009 | English Blog
A friend of mine gave me some affirmation cards for Christmas. The one that jumped out the most was “My body is healthy and strong”, as I had carried around a cold for 5 weeks leading up to Christmas, and I really felt it was time to focus on health. So that’s what I’ve been doing.
A couple of weeks ago I was heading for the city of Stockholm to meet two good friends for lunch. On my way to the station to catch the train I realised that my boots were a bit slippery (hadn’t used them since last winter and had forgotten how bad they were). But you know how it is, you think “oh, I haven’t got the time to go back and change (as I was already a little late for the train), I’ll just have to walk more carefully”. Hm. What happened? Well, about 100 metres from the station I finally slipped badly, flew up in the air and landed hard on my coxic!
AAAARGH!!
Behind me was a young girl who very kindly asked if I needed help. I was lying there in indescribable pain, nauseous, thinking “now I’m gonna miss the train” and declined the help (because who wants to be helpless!) For a split second I considered crawling back home again, but I decided to instead drag myself onto my feet and started hobbling to the station. I was in such pain and it went slow but I got to the station AND caught my train (quite pleased about that:-)).
One of my friends couldn’t make it but two of us met at Zink Grill and thoroughly enjoyed our delicions lunch. While I was sitting there much of the pain disappeared and I felt quite good. Then, when it was time to take our leave I realised that this was going to hurt for a while. PAIN!
And since then I’ve had all sorts of strange pains and discomforts, varying from day to day.
Now I happened to injure my coxic when I was 17 (with the help of a moped in Greece…..) and that bothered me for 15 years, so I know how bad coxics can be.
I think everything happens for a reason and even if you can’t see the reason straight away, you can always go look for it.
So what was the reason for slipping and hurting myself? Well, I had to think for a bit, but I’ve found that my posture has improved a lot. I tend to slouch and now I sit up straight with a beautiful posture! I’ve also “had to” bend my knees to pick up things from the floor (and believe me, with 6 year old twins at home there’s a lot of “picking up stuff” going on!) and I’ve received new, or newly discovered muscles in my legs! Wow! Who knows, maybe I’ll finally get fit…..:-)
My body is healthy and strong, my body is healthy and strong, my body is healthy and strong!
by Elisabet | Jan 23, 2009 | Svensk Blogg
Ja, jag vet att julen precis varit och att det är 11 månader kvar till nästa, men det kan väl aldrig vara för tidigt att börja påverka….? För att öka sina chanser menar jag…..
I år ska jag inte önska mig en handväska, det finns ju gränser för hur många man kan ha, även för mig:-).
Nej, i år önskar jag mig TED. Tänk hur underbart det skulle vara att få vara med på TED.
Om du inte har upptäckt TED ännu så är det en årlig talarkonferens där kreativa, inspirerande och framåtblickande människor delar med sig av sin kunskap, sina idéer och visioner. Tänk dig att översköljas av inspiration under flera dagar av några av världens bästa tänkare och “görare”! Under fyra dagar talar ca 50 personer i 18 minuter var! Wow! Snacka om att bombardera sig med möjligheter!
Jag håller tummarna. Och jag lovar att vara snäll förstås!
Under tiden tänker jag fortsätta lyssna på alla dessa fantastiska inspiratörer på TED Talks, hundratals videoklipp från dessa konferenser. Ibland är det knappt att jag vågar besöka deras hemsida för jag vet att jag “fastnar” så lätt där och sen inte får nåt annat gjort.
En av mina favoritklipp är Sir Ken Robinson som pratar om kreativitet och hur vi behöver lära våra barn annorlunda. Underbart! Om du vill skratta och inspireras, varsågod – här är länken.
Fast egentligen är det kanske så att hela livet är en enda stor TED konferens, med inspiration och möjligheter. När jag ser mig omkring på alla människor som jag möter så blir jag alldeles överväldigad av allt alla bidrar med.
Tänk på hur du inspirerar och påverkar dem omkring dig. Varje dag. Det du!
by Elisabet | Jan 19, 2009 | Svensk Blogg
Född i Luleå, med en pappa från Lappland och del same borde jag vara duktig på det här med vinter.
Så är inte fallet. Jag fryser, jag tycker att det är jobbigt att skotta snö och gillar inte mörkret (förutom att man kan tända massor med ljus förstås – jag är ett ljusfreak som går igenom en stor låda med stearinljus i veckan!)
I och för sig tycker jag att det är kul att åka skidor men då åker jag gärna till där snön finns, den behöver inte finnas här hos mig. Helt onödigt.
Häromdan hände så nåt väldigt underligt. Jag tittade på vädret på TV och upptäckte att jag tänkte “jag hoppas att det blir snö”.
Hallå! Vem är du och vad har du gjort med mig?
Efter att ha kliat mig en stund i huvudet slog det mig plötsligt. Våra barn har börjat åka skidor i Väsjöbacken och även om de är jätteduktiga på att hålla backen öppen under säsongen så är ju ändå inte Stockholm på nåt sätt “snögaranterat” – så plötsligt har jag ett intresse av att det snöar! Så att barnen kan få ut så mycket som möjligt av skidåkningen.
Det låter ju hur uppenbart som helst, men på nåt sätt slog det mig inte förrän nu.
Så nu sitter jag och tittar ut genom fönstret och klappar händerna över att snön faller. Undrens tid är inte förbi.
Man kan alltid ändra hur man ser på saker och ting. Till och med snön:-).
by Elisabet | Jan 17, 2009 | Svensk Blogg
Till jul fick jag ett gäng affirmationskort från en god vän till mig. Kortet som grep mig mest var “Min kropp är frisk och stark” eftersom jag varit sjuk i 5 veckor innan jul, och kände att det verkligen var dags att fokusera på hälsa. Så det har jag gjort.
För ett par veckor sen skulle jag så åka in till stan för att äta lunch med två goda vänner. På väg till stationen upptäckte jag att mina stövlar var lite hala (jag hade inte använt dem sen förra vintern och hade glömt hur hala de var). Men du vet ju hur det är, man tänker “äh, jag hinner inte gå tillbaka och byta (då jag ju redan var lite sen till tåget), jag får gå lite försiktigare bara”. Hm. Vad hände? Jo, jag halkade till slut till rejält, flög upp i luften och dunsade ner rakt på svanskotan!
AAAAJ!
Bakom mig gick en ung tjej som mycket vänligt undrade om jag behövde hjälp. Själv låg jag där med obeskrivlig smärta, kände mig helt illamående och tänkte “nu missar jag tåget!” och tackade sen nej till hjälpen (för jag ville ju inte vara hjälplös!) Bråkdelen av en sekund tänkte jag att jag nog skulle släpa mig hem, men bestämde mig istället för att kravla mig upp och börja stappla till stationen istället. Det värkte nåt vansinnigt och det kändes som det gick extremt långsamt men jag tog mig dit och hann med mitt tåg.
En av mina vänner hade fått förhinder men vi var två som så sågs på Zink Grill och avnjöt vår goda lunch. Medans jag satt där försvann mycket av smärtan och jag kände mig rätt nöjd. När det sen var dags att resa sig och gå hem då insåg jag att det här nog skulle sitta i ett tag. Aj.
Ända sen dess har jag haft alla möjliga konstiga smärtor och obehag, varierande dag från dag.
Nu hör det till historien att jag skadade min svanskota när jag var 17 år (med hjälp av en moped i Grekland…) och den skadan hängde med i 15 år, så jag vet hur illa det kan vara med svanskotor.
Jag tror att det finns en mening med allt som sker och även om man inte ser det på en gång, så kan man leta och hitta en mening. Så var det då för mening med att halka och göra mig illa? Tja, jag fick tänka ett tag, men jag har upptäckt att min hållning har blivit mycket bättre. Jag tenderar annars att sitta och småhänga med böjd rygg och nu sitter jag upprätt med fantastisk hållning! Jag har också “varit tvungen” att böja knäna för att plocka upp saker från golvet (och tro mig, med tvillingar på 6 år hemma så blir det mycket plockande från golvet!) och jag har fått nya, eller nyupptäckta muskler i benen! Wow! Vem vet, jag kanske blir rikigt vältränad till slut i alla fall…..:-)
Min kropp är frisk och stark, min kropp är frisk och stark, min kropp är frisk och stark!
