Varenda person på denna jord har sin unika lins som de ser på världen igenom. Det är som om vi har våra alldeles egna glasögon som skapar vår egen verklighet. Som egentligen ingen annan kan förstå. Precis som vi inte kan förstå nån annans.
Visst, vi kanske tycker att vi är bra på empati och att sätta oss in i andras situationer. Men i själva verket kan vi aldrig riktigt förstå – för våra egna glasögon finns alltid där nånstans.
Vad är det då som skapar vår lins, våra glasögon? Jo, vår uppväxt, vår kultur, våra övertygelser, våra föräldrar osv osv. Inte ens syskon (som kanske har haft väldigt mycket gemensamt) ser världen på samma sätt.
Vi har flera miljoner sinnesintryck i sekunden men registrerar bara runt 7 av dem! Hur vet jag att jag har registrerat de “rätta” 7 – ja, det kan jag ju aldrig veta. Och tänk hur osannolikt det blir att nån annan registrerar just samma 7. Tänk vad allt måste se olika ut för människor baserat på vilka sinnesintryck som togs in. Det är ett absolut under att vi kan kommunicera med varandra över huvudtaget.
Om vi verkligen ska kunna kommunicera och leva ett hyfsat harmoniskt liv på denna jord – tvärs över kulturella, nationella, religiösa och ideologiska gränser – så behöver vi inse att det finns väldigt lite som är “rätt och fel”, att om jag kan ha ett flexibelt sinne och vara öppen för möjlighet att ha fel, att inte ha alla svar, att allt förändras i sån takt att vi inte kan ta nåt för givet. Då tror jag att vi kan bli ödmjuka nog att säga – “vet du vad, jag förstår inte till fullo din situation, men jag accepterar dig ändå, det är OK, det är OK att vara olika”.