Klippa

Kanske är det så för oss alla att barndomens somrar har ett visst skimmer omkring sig när vi tänker på dem. Så är det i alla fall för mig.

Mina skimrande somrar spenderades framför allt i Luleå – på vårt underbara Lillängen och ombord på Geishan i Luleås skärgård – och på Väddö i vackra Roslagen.

Det var på 60- och 70-talet som spenderade vi ett antal somrar på Väddö, närmare bestämt på Luftvärnets Skjutskola, ett militärt avspärrat träningsområde precis vid Ålands hav. Där fanns flera hundra värnpliktiga i baracker och sen  runt 6-7 stugor för befälet – där bodde vi då pappa var en av dem.

På nåt sätt var det som att tiden och världen stod till därute. Kanske var det för att vi var så isolerade – det var ju ett militärt område och ingen obehörig kunde/fick ta sig in.

Där levde vi så i totalt lugn och stillhet (sånär som på övningsskjutandet som pågick dagtid!). Minnen blandas ihop med bilder och film som mamma och pappa tog och det är svårt att veta vad som är ihågkommet och påmint. Det gör ingenting.

Vad jag tänker på är hur vi på nåt sätt bara “var”, helt i stunden, tog dan som den kom, gjorde vad som föll oss in, i harmoni med väder och andra omständigheter.

Rodde ut på Ålands hav, badade hur kallt den än var i vattnet, fiskade på bryggan i badviken, jagade varann på klipporna, badade fötterna i de små pölarna som bildades i havsklipporna – och när vi blev lite äldre – spelade tennis, låg och läste, spelade kort och köpte godis på “markan” (och spanade in de värnpliktiga!)

Det fanns ingen telefon, ingen diskmaskin, ingen tvättmaskin och ingen affär. Och det var helt OK. Kommer ihåg hur vi åkte “hem till stan” för att tvätta nån gång varannan vecka eller så. Eller åkte in till Norrtälje för att gå på konditori – kändes som en riktig lyx!

Dessa minnen är så starkt förankrade  i mig att jag kan framkalla känslan av dem när helst jag vill.

Gör du detsamma med dina minnen? Hittar du inspirationen, lugnet, drivkraften, glädjen i dina bästa minnen?

Ta en stund och kom ihåg och hämta kraft i dem. Kanske minns din barndoms somrar. Men inte för att bli sentimental och leva i det förflutna, utan för att kunna leva så bra du kan nu.

Så ta sen en stund och lev i nuet – det är nåt vi kan göra som vuxna också (jag har mycket att lära från de barndomssomrarna:-)) – att bara vara. Och förutom njutningen av att leva i nuet, att verkligen uppleva det som händer idag – tänk vilka fina minnen vi skapar för vår framtid!